↑ Åter till BOKEN

Kapitel 4: Hockeyklubban

Om alarmisternas försök att dödförklara
den medeltida värmeperioden

 


4.1 Den medeltida värmeperioden

Direkta temperaturbestämningar med termometer påbörjades inte förrän på 1700-talet. Luftens och vattnets temperatur före den tiden kan man bara uppskatta med indirekta metoder, t. ex. genom att granska tjockleken av trädens årsringar, den årliga tillväxten av koraller, eller isotopsammansättningar i havssediment, stalaktiter, stalagmiter eller uppborrade glaciäriskärnor. Under 1900-talet har ett tjugotal sådana indirekta metoder använts för att studera temperaturutvecklingen miljontals år tillbaka. Speciellt omfattande dataserier finns tillgängliga för de senaste årtusendena.

I sin första rapport illustrerade IPCC kunskapsläget rörande det senaste årtusendets temperaturutveckling med kurvan i Bild 9. Av den kan man utläsa att det var betydligt varmare än nu under århundradena runt 1100-talet. Dessa århundraden har sedan länge klimatologiskt karakteriserats som den medeltida värmeperioden. De efterföljdes runt 1600-talet av en köldperiod som vanligen benämns lilla istiden.

9 temp sen medeltid

De kursiverade klimatbegreppen ovan är sedan länge kända och accepterade inom åtskilliga ämnesområden, naturvetenskapliga såväl som humanistiska. Det var under den lilla istiden som Karl X Gustaf kunde tåga över de danska Bälten, engelsmännen kunde hålla vintermarknader på Themsens is, och holländarna åkte skridskor på bottenfrusna kanaler framför Brueghels målarstaffli. Islänningarnas kolonisation av Grönland skedde under den medeltida värmeperioden då Grönland tycks ha upplevts som grönt. Den efterföljande klimatförsämringen (dvs. avkylningen) var enligt flertalet historiker huvudskälet till att de grönländska kolonierna gick under framåt 1500-talet.

Ordvalet ”klimatförsämring” är historikernas och väl befogat ur de grönländska kolonisatörernas synvinkel. Det är inte allom givet att uppfatta global uppvärmning som ett hot.

Sedd ur ett tusenårigt perspektiv ter sig 1900-talets globala uppvärmning därför inte speciellt unik eller anmärkningsvärd. Det har förekommit kraftiga temperaturförändringar även i förindustriell tid. Dessa kan uppenbarligen inte ha orsakats av några utsläpp av fossil koldioxid, utan utgör en ”naturlig” variation. Alarmisternas hypotes att 1900-talets globala uppvärmning är antropogen stod redan från början mot skeptikernas grundhypotes att uppvärmningen faller inom ramen för den naturliga variationen.

 

4.2 Manns hockeyklubba

Den under 1900-talet väldokumenterade existensen av en medeltida värmeperiod försvagade alarmisternas position när de försökte vinna gehör för sina varningar om att en katastrofal temperaturutveckling är på gång. För vem skräms av budskapet att vi snart riskerar att få det lika varmt som det var under medeltiden?

Vi måste bli av med den medeltida värmeperioden” skrev en alarmistisk forskare till en kollega i ett förtroligt mail.40 En nybliven amerikansk klimatologidoktor vid namn Michael Mann var först med att gripa sig verket an.41 1999 publicerade han tillsammans med två medarbetare ett arbete i vilket de tagit fram en ny temperaturutvecklingskurva för åren 1000–2000 genom sammanvägning av några direkta och indirekta temperaturserier för norra halvklotet (Bild 10). Kurvan blev känd under namnet ”hockeyklubban”. Den antydde nämligen att temperaturen fallit så smått utan större variationer under åren 1000–1900 (klubbans skaft), för att därefter stiga brant (klubbans blad).

10 hockeyklubban

Hockeyklubban var guld värd för alarmisterna. Den gavs en framträdande plats i IPCC:s rapport år 2001, där den låg till grund för slutsatsen att 1990-talet varit det varmaste decenniet på tusen år med 1998 som det varmaste året. Opinionsbildaren Al Gore byggde väsentliga delar av sin argumentering på hockeyklubban genom att i diagram sammanställa den med data för utsläppen av fossil koldioxid och ökningen av luftens koldioxidhalt. Diagrammen gav ett visuellt övertygande intryck av att allt varit frid och fröjd före industrialismens genombrott. Utsläppen var obefintliga, luftens koldioxidhalt var låg och jämn, den globala medeltemperaturen likaså. Men när vi under 1900-talet började släppa ut stora mängder fossil koldioxid steg luftens koldioxidhalt snabbt, och temperaturen sköt tämligen käpprakt i höjden.

Tydligare än så kan man väl inte visa att 1900-talets globala uppvärmning är orsakad av våra mänskliga aktiviteter? Mothypotesen att uppvärmningen återspeglar en naturlig variation föreföll inte längre hållbar. Hockeyklubban fick därför stort genomslag i klimatdebatten, blev en vida spridd ikon för det alarmistiska budskapet, och bidrog sannolikt mer än något annat klimatologiskt resultat till att göra detta budskap trovärdigt för en bred allmänhet.


40 
D. Deming, vittnesmål 2006-06-12 inför U. S. Senate Committee on Enviroment & Public Works
41  M.E. Mann, R. S. Bradley & M. K. Hughes, 1999, Geophysical Research Letters 26:759

 


4.3 Hockeyklubban knäcks

Existensen av den medeltida värmeperioden och lilla istiden är utomordentligt väl befäst av en mångfald forskningsresultat från förra århundradet. Enbart i bibliografin Georef för geologiska publikationer påträffas 1 900 arbeten som behandlar endera av dessa två klimatperioder.42 Hur kunde de försvinna så fullständigt i den bild Mann målade upp med sin hockeyklubba och IPCC framhöll som belysande för kunskapsläget? Det frågade sig bland annat kanadensaren Steve McIntyre. Han misstänkte att Mann använt sig av olämpliga statistiska metoder och bad att få reda på vilka källdata och källkoder (beräkningssätt) som använts vid konstruktionen av hockeyklubban. Mann vägrade att lämna ut sådan information.

McIntyre och medarbetare genomförde då en egen statistisk analys av uppdaterade versioner av de dataserier som Mann sade sig ha sammanvägt. Vips återuppstod den medeltida värmeperioden i all sin prydno, och McIntyre pekade på ett antal skäl till att den försvunnit i Manns hockeyklubba. Mann replikerade och McIntyre kom med ytterligare inlägg. Även forskare utanför Manns och McIntyres grupper lade sig i dispyten, vilken utförligt behandlas av såväl IPCC (2007, WG1, sektion 6.6.1.1) som NIPCC (2009, sektion 3.2.1).

Kontroversen rörande hockeyklubbans giltighet blev politiskt uppmärksammad i USA. Där tillsatte två kongressutskott en kommitté av prominenta vetenskapare som under ledning av statistikern Wegman fick i uppdrag att utvärdera Manns och McIntyres arbeten. För att underlätta utvärderingen begärde utskotten in uppgifter om vilka källdata och källkoder de två forskarna använt. McIntyre hörsammade denna begäran, men Mann hävdade att hans datorprogrammerade källkoder var en intellektuell ägodel som han inte hade skyldighet att avslöja för någon. Omsider hänvisade han till källuppgifter som inte var klargörande nog för att medge någon reproducering av hans beräkningar.

2006 lade kommittén fram resultaten av sin undersökning i form av den så kallade Wegmanrapporten. Av den framgick att man kunnat reproducera McIntyres resultat och helt stödde dennes kritik av hockeyklubban. Mann befanns ha använt missvisande statistiska metoder vilka dels undertryckte långperiodiga temperatursvängningar som den medeltida värmeperioden, dels gav hockeyliknande kurvor även för rent brus. Hans resultat kunde därför inte tas till stöd för slutsatsen att 1990-talet varit det varmaste decenniet på tusen år. Kommittén fann det förvånansvärt att Mann vägrat lämna ut adekvata källuppgifter och konstaterade att man inte hade kunnat reproducera hans resultat.

Den senare kritiken är mera förödande än vad det kanske verkar. Vetenskapliga tidskrifter kan omöjligen undvika att då och då publicera artiklar av undermålig kvalitet i ett eller annat avseende. Det skydd det vetenskapliga samfundet har mot sådan undermålig information är att alla intressanta artiklar kommer att skärskådas av andra forskare inom fältet, varvid brister snabbt uppdagas. Nypublicerade resultat betraktas därför normalt med viss skepsis till dess de bekräftats av någon oberoende forskningsgrupp. Står de nya resultaten i strid med gamla resultat blir de informella kraven på bekräftelse speciellt höga.

Ett sådant system kan inte fungera med mindre än att forskare lämnar information om hur de fått fram sina resultat. Alla vetenskapliga tidskrifter av rang kräver därför att artikelförfattare redovisar källuppgifter i tillräcklig detalj för att resultaten ska kunna reproduceras av andra grupper. Wegman-kommitténs konstaterande att man inte kunnat reproducera Manns resultat i brist på adekvat information betyder i klartext att artikeln med hockeyklubban aldrig borde ha accepterats för publicering enkom av detta skäl. Om man inte står fast vid kravet på reproducerbarhet, öppnar man fältet för rena bluffartiklar.

Man kan måhända ha förståelse för att den tidskrift som publicerade Manns arbete förbisett bristen på adekvat källinformation. Det är inte alltid så lätt att avgöra hur detaljerade källuppgifter det krävs för att angivna resultat ska kunna reproduceras. Men IPCC:s lansering av hockeyklubban i sin tredje rapport är det svårt att hitta någon ursäkt för. Ett helt sekels forskningsresultat som påvisat existensen av den medeltida värmeperioden förkastades utan djupare analys, trots att de befunnits tillförlitliga i IPCC:s föregående två rapporter. Utan att kommentera sitt tidigare ställningstagande lyfte IPCC i stället fram ett färskt obekräftat arbete som mera tillförlitligt. En sådan utvärdering saknar vetenskaplig trovärdighet.

Ett helt sekels forskningsresultat från olika ämnesområden vägde enligt IPCC lättare än den obekräftade artikeln med hockeyklubban, som omsider visade sig vara oreproducerbar och vetenskapligt ohållbar. Vad säger det om IPCC:s bedömningsförmåga? Vad säger det om IPCC-ledningens intentioner? Det tycks uppenbart att IPCC inte lanserade den obekräftade hockeyklubban i kraft av dess vetenskapliga meriter, utan för att den visade vad alarmisterna ville se och ville kunna lägga fram som argument för att påverka beslutsfattare.

Det kan man karakterisera som ett avsiktligt försök att vilseleda. IPCC har beskrivit kunskapsläget som annorlunda än vad man hade anledning att tro på vetenskapliga grunder. En svala gör ingen sommar, speciellt inte när svalan i själva verket är en gråsparv.


42 
http://objectivistindividualist.blogspot.se/2010/05/global-cooling-is-underway-says.html

 


4.4 Försök att reparera hockeyklubban

Hockeyklubban hade fått enorm genomslagskraft som argument till stöd för alarmisternas synsätt. Ett så effektivt hjälpmedel i opinionsbildningen avstår man inte frivilligt från. Alarmister hävdar därför att Mann visserligen använt sig av olämpliga metoder, men ändå hade rätt i sak; temperaturen under medeltiden var troligen någon tiondels grad lägre än nu. Skeptiker påpekar att alarmisterna främst grundar dessa sina slutsatser på årsringsanalyser, vilka kan vara helt otillförlitliga för bestämning av globala medeltemperaturer av flera skäl. Träd växer merendels bara på sommaren, så årsringarnas tjocklek ger inte någon information om vintertemperaturer och därmed ej heller om medeltemperaturer. Träd är dåliga globala indikatorer eftersom de växer på land, medan 71% av jordens yta upptas av hav och sjöar. Dessutom är träds tillväxthastighet beroende av en mångfald faktorer utöver temperaturen, till exempel vattentillgången och luftens koldioxidhalt.

11 glob temp utan ringar

I en färskare studie avseende temperaturutvecklingen de senaste 2000 åren plockade man av sådana skäl bort alla årsringsdata vid sammanvägningen av resultat erhållna med olika indirekta metoder. Då fick man fram en kurva (Bild 11) snarlik den som IPCC stödde i sina första två rapporter. Betydligt flackare kurvor har framkommit i studier baserade enbart på årsringsdata. Därför är det inte svårt att inse varför kontroversen rörande den medeltida värmeperioden har kunnat bestå. Alla indirekta metoder för bestämning av forna temperaturer har sina svagheter och begränsningar. Vilken bild man får av temperaturutvecklingen beror i hög grad på vilka metoder man betraktar som tillförlitliga och tar med i sina försök att sammanväga publicerade resultat.

IPCC betraktar årsringsmetoden som tillförlitligast med motiveringen att den ger exaktast information om vilket år den skattade temperaturen hänför sig till. Så kan det nog förhålla sig, likaså kan precis inplacering på tidsskalan säkert vara en kritisk faktor när man försöker karakterisera temperaturutvecklingen på års- eller decennienivå. Men när det gäller ett långtidsfenomen som den medeltida värmeperioden är precision på tidsskalan av mindre vikt än precisionen på temperaturskalan. Det är inte så himla noga om värmetoppen under medeltiden hade sitt maximum år 1000 eller 1100. Vad kontroversen gäller är om det var varmare då än nu. Och som indikator på medeltemperaturer ligger årsringsmetoden precisionsmässigt långt sämre till än många andra metoder.

I 2007-års rapport tycks IPCC ha givit upp hoppet om att kunna dödförklara den medeltida värmeperioden. I stället försöker man förringa dess betydelse genom att hävda att den kan ha varit en lokal norra-halvklotsföreteelse. Den argumentationen är obegriplig, eftersom även ett stort antal observationsserier från hav och land på södra halvklotet har påvisat förhöjda temperaturer runt år 1050 ± 100 år.43 Den medeltida värmeperioden förefaller minst lika global som 1900-talets uppvärmning (vilken till exempel inte omfattar Antarktis och vissa områden i Eurasien).

Det är också den slutsats NIPCC drar i sin rapport, där man världsdel för världsdel granskat föreliggande indirekta bestämningar av de senaste årtusendenas temperaturer. Bland annat beskriver man en utvärdering av 46 geografiskt spridda mätserier som gett kvantitativa skattningar av den medeltida värmeperiodens topptemperatur. 40 av serierna tydde på att det var varmare då än nu, närmre bestämt 1,0 ˚C varmare enligt medelvärdet för samtliga 46 skattningar.

Tyvärr ger inte NIPCC någon felmarginal för det framräknade medelvärdet. Därför kan det fortfarande finnas skäl att beakta IPCC:s synpunkt att indirekta skattningar av medeltida temperaturer har så stora felmarginaler att det är svårt att avgöra hur varmt det egentligen var. Skeptiker skulle med andra ord inte kunna hävda att det var varmare under medeltiden än nu. Men vet man inte hur varmt det var under medeltiden, så borde rimligen inte heller alarmister kunna hävda att det är varmare nu än då. Likväl är det just den slutsatsen IPCC kommer fram till. Man står nämligen fast vid den tredje rapportens bedömning att 1900-talet har varit exceptionellt varmt. Mera exakt hävdar man i 2013-års rapport att 1983–2012 troligen var den den varmaste 30-årsperioden på 1400 år.

IPCC:s bedömning av den medeltida värmeperioden är vetenskapligt ohållbar. Om man anser att de medeltida temperaturerna kan fastställas med tillräcklig precision för att särskiljas från de nutida, då måste man vid en utvärdering av kunskapsläget hålla sig till de observationer som gjorts och den slutsats de leder till (1,0 ˚C varmare under medeltiden). Att tro att medeltiden kan ha varit kallare på sådana sydliga platser som ännu inte har studerats är en vetenskapligt sund skeptisk misstanke, men den blir inte kunskap förrän den kunnat befästas genom empiriska studier.

Och om man anser att de medeltida och nutida temperaturerna inte kan särskiljas med statistiskt godtagbar signifikans, då är den vetenskapligt korrekta slutsatsen att de är ungefär lika höga.

Själv nöjer jag mig tills vidare med att konstatera att det råder enighet om att norra halvklotet var varmare under medeltiden än nu. Glaciärerna i Alperna var mindre då än nu. Lövskogsgränserna i Eurasien och Nordamerika låg nordligare då än nu. Och islänningarna anlade bondgårdar på mark som numera är täckt av glaciären Vatnajökull.

Sedan förefaller det mig tämligen likgiltigt om den medeltida temperaturen globalt sett var några tiondels grader högre eller lägre än nu. Ungefär lika varmt som nu duger för mig och får mig att dra slutsatsen att den nutida värmen inte är speciellt unik. Fast jag inser också att det vid opinionsbildning är en himmelsvid skillnad mellan ”varmaste på tusen år” och ”ungefär lika varmt som under medeltiden”. Det tycks vara denna skillnad som hållit debatten om den medeltida värmeperioden vid liv.

Men varför nöja sig med titta 1000 år tillbaka i tiden?

 

39  W. Soon & S. Baliunas, 2003, Climate Research 23:89